Konstig är det...  

Det var en gång en pitbullägare

som var ute med sina två små lamm

(så betraktade ägaren sina hundar).

Mattes älsklingar sprang lösa och lekte i det gröna gräset.

Fåglarna sjöng

och solen glittrade i det daggvåta gräset där lammen ystert skuttade omkring.

Ja, det var nästan en pastoral idyll.  

Då kom den elaka häxan med sin lilla hund gående över ängen.

- Goddag mor, sa pitbullägaren troskyldigt.

Får mina lamm leka och pussa vovven?

- Neej, det får de inte.

För då kommer jag att hålla den högt upp,

skrockade damen med ett smil.

- Varför det då, sade pitbullägaren med en bedrövad röst.

- Jo, det är så att min ulmerkott äter

sådana där små lamm råa till frukost.

- Så tråkigt, sade pitbullägaren med darr på rösten.

- Jaa, är det inte.

Och tyvärr har kotten redan spisat sin närande frukost.  

Detta kunde naturligtvis inte ett av de små lammen veta.

Det stackars lilla lammet tog ett skutt högt högt upp där damen höll sin ulmerkott.

Och kan ni tänka er, kotten tog en smakbit i lammets lilla lilla fot.

Det gjorde säkert jätte ont.

Men kotten spottade fort ut smakbiten.

Dessutom gav damen det lilla lammet en knätackling som inte gick av för hackor.

Då tog pitbullägaren fatt i kopplen till sina lamm och stod bedrövad kvar när damen försvann som dimma en tidig morgon då vinden går genom gräset.  

En pytteliten tid senare hör pitbullägaren att damen skulle ha gått till den lokala ordningsmakten och gjort en anmälan mot lammens vänliga och kärleksfulla uppvaktning.

Så ledsamt.

Eller var det för att lammen hade passerat sista förbrukningsdag, och inte skulle drälla omkring som de gjorde?  

Ja inte vet sagoberättaren.

Men konstigt är det i alla fall.